Vi är en förening med intresset djupt förgrenat i skandinavisk järnålder. Hantverk, historia och leverne är våra ledsagare.
För att kunna knyta och upprätthålla kontakter, presentera vårat hantverkande och dela med oss av våra intressen, och kunskaper, samt
hålla dom vid liv bestämde vi oss för att sätta vårat märke stadfast, därav denna hemsidas uppkomst.
Sen april men fortfarande knappt vår. Frostnätter och endast ett par plusgrader på dagarna till trots så börjar ändå lusten att komma ut väckas till liv. Ett snabbbesök idag på Halle- och Hunneberg bjöd på två runstenar, ett vattenfall och några fina utsikter.
Vg 101Runstenen står vid en gård i Flo, ett par kilometer från Vg 100.Vg 100 vid Flo kyrka.Foto mot Vänersnäs från Floutsikten.Det 30m höga Skäktefallet (förr skäktade man lin här) eller Brudslöjan som det också kallas.
På väg till Slöjdmässan i Hjo passade vi på att stanna vid Madängsbron och runstenen som står där, Vg 140. Tyvärr är stenen inte ifylld på länge och vid vårt besök helt omgiven av brännässlor. En mer detaljerad beskrivning av stenen kommer snart på avdelningen ”Runstenar” här på sajten.
God fortsättning alla och alla goda önskningar att vi snart kan ses i en fridfull värld.
Vi hoppas själva att vår ambition att få en än mer levande sajt med än fler möjligheter för er som besökare att hitta relevant, intressant och ibland kanske rolig information.
Tänk på att vi alltid uppskattar alla mejl vi får så tveka inte att kontakta oss med önskemål, frågor eller vad som helst.
Dalsland fick bli målet för ännu en höstutflykt. Denna gång styrde vi mot sjön Ånimmen strax innan Åmål om man kommer söderifrån på Europaväg 45. Vid dess kant ligger Ånimskog och en hällkista från Neolitikum, bondestenålder eller yngre stenålder om man så vill. C:a 3800-1800 före vår tideräkning.
Bra med tydliga skyltar
Även om man lätt hittar idag med moderna telefoner uppskattar jag ändå väldigt mycket en skylt som visar vägen. Det visar på något sätt om en omsorg och att vi fortfarande har ett intresse av vår historia. Det gäller ju även när man kommer till en ristning, gravhög eller annan sevärdhet om en gräsgång är klippt, en spång över ett dike tillverkad eller kanske en bänk för fika och avkoppling är utställd. Blir alltid lite extra glad då.
Det finns en liten parkeringsruta längs grusvägen innan man börjar den kanske 150 meter långa promenaden in i skogen.
Början på promenaden mot hällkistan
Hällkistan i Ånimskog bedöms vara ungefär 4000 år gammal. Hällkistor är den yngsta formen av stenkammargravar, dit även dösar och gånggrifter hör, och dessa användes även under bronsåldern. Den här undersöktes och restaurerades 1973-1974. Arkeologerna hittade bland annat keramikskärvor, ett bryne, skifferhänge, spjutspets, skrapa och 14 hjärtformiga pilspetsar i kistan och strax utanför ingången. Undersökningen visade att graven blivit plundrad men att skadan inte var större än att det gick att få en tydlig bild av gravens uppbyggnad och gravgåvorna som nedlagts.
Familjegrav
Graven är en enkammargrav, cirka 4 meter lång och 1,5 meter bred. Den är placerad i nord-sydlig riktning med ingången mot söder.
Ingång
Hällkistan har haft tre takhällar men det är bara en som ligger kvar på sin ursprungliga plats. Kistan är placerad i mitten av en oval stensättning där kantkedjan består av resta hällar, sex meter lång och fem meter bred. Detta är tydligen vanligt förekommande bland dalsländska hällkistor.
Från sjöhållet
På en av takhällarna finns det 8-10 skålgropar eller älvkvarnar. Inte så lätta att fota så de syns tyvärr, men de flesta är väl synliga på plats och de är placerade på den stora hällen närmast ingången.
Ett försök att fota älvkvarnar;)
Ett femtiotal meter från gravplatsen stupar berget brant ner mot Ånimmen och de döda har haft en fin utsikt över sjön.
Utsikt från graven
Återigen en fin dag i skogen och en lyckad utflykt till Dalsand. Med korta dagar i annalkande så får vi se om det blir så många fler i höst. Längtar redan till våren och nya upptäkter i skogarna.