Övrig information:

Stenen står sedan 1896 på Skansen i Stockholm. Hit kom den efter att Artur Hazelius, grundare av Nordiska museet och Skansen, förvärvat den och yterrligare två stenar, U 72 och U 419. Den har ursprungligen stått rest i Ölsta. Enligt tradition på orten har stenen blivit såld av markägaren för 50 kronor. Detta väckte såklart förargelse bland ortsborna då stenen ansågs vara hela byns egendom.

1991 målades stenen i ett experiment av Runverket. Man ville se hur länge man kunde skydda stenen mot påväxt och väder. Kulörerna som användes är de som man tror urspungligen gett liv och prakt åt stenen.

Inskriften är ristad av Åsmund Kåresson och dateras till cirka 1070-1100.

Runskrift:

binrn ' auwulfr ' (k)unor ' hulmtis ' ---u ri-o stin wino ' iftiz ' ulf ' kinlauhaz buanta ' in osmuntr hiu

Translitterering:

binrn ' auþulfr ' (k)unor ' hulmtis ' ---u ri-o stin þino ' iftiʀ ' ulf ' kinlauhaʀ buanta ' in osmuntr hiu

Normalisering:

Biorn, Auðulfʀ, Gunnarr, Holmdis [let]u re[tt]a stæin þenna æftiʀ Ulf, Ginnlaugaʀ boanda. En Asmundr hio.

Svensk översättning:

Björn, Ödulv, Gunnar, Holmdis lät resa denna sten efter Ulv, Ginnlögs man. Och Åsmund högg.