Övrig information:

Stenen står rest på gräsmattan utanför Altuna kyrka och är lätt att hitta. Den satt inmurad över dörren till vapenhuset i den gamla kyrkan fram tills kyrkan revs 1850. Stenen blev då lagd som sockelsten i det Creutz-Cronhielmska gravkoret bredvid kyrkan. 1918 togs den fram och restes på sin nuvarande plats.

Förutom det tragiska ödet far och son gick till mötes är det bilderna på den här stenen som gör den riktigt intressant. På stenens ena sida finns en bild av Tor när han fångat midgårdsormen och har höjt hammaren för att utdela det dödande slaget. Jätten Hymer, som inte finns med på bilden, hinner dock kapa reven så ormen glider tillbaka ner i djupet. Odens son har i kampen med gudarnas fiende trampat foten genom botten på båten. Det här var en välkänd berättelse under vikingatiden och finns bevarad i flera versioner, bland annat i Snorres Edda och i Hymiskviða i den poetiska Eddan. Bland de övriga bilderna finns en ryttare, en rovfågel och en människofigur som tycks stå på en stege. Dessa vet vi inte vad de betyder och hade inte de isländska sagorna bevarats hade vi säkerligen inte kunnat identifiera fiskafänget heller.

Tre ristare omnämns på Altunastenen, Balle, Frösten och Livsten. Balle och Livsten tillhör Upplands mest kända ristare medan Frösten inte finns omnämnd på någon mer sten.

Runskrift:

uifaswtr+fulkahwr+kuwar+litu +resa+swten+zwti+sen+fawur+ulfasw+arfast bewi+fewrkag+burnu+en... +bali+freswen+liw+lifswen...

Translitterering:

uifasþtr+fulkahþr+kuþar+litu +resa+sþten+Rþti+sen+faþur+ulfasþ+arfast beþi+feþrkag+burnu+en... +bali+fresþen+liþ+lifsþen...

Normalisering:

Vifastr, Folkaðr, kuþar letu rœisa stœin œftÍR sinn faður Holmfast, Arnfast. Baðin fœðrgaR brunnu, en [þæÍR] Balli, Frøystæinn, lid Lifstœin[s ristu].

Svensk översättning:

Vifast, Folkad, Gunnar (?) lät resa stenen efter sin fader Holmfast (och efter sin broder) Arnfast. Far och son blev båda innebrända. Och Balle och Frösten, Livstens följeslagare, (ristade).