Övrig information:

Från Aringsås är två vikingatida runstenar kända (Sm 1 och Sm 3). Denna runsten stod tidigare rest på det stora gravfältet norr om kyrkan. Stenen flyttades i slutet av 1700-talet till kyrkogården. Det förklarar den i toppen inhuggna bokstaven G med ett inskrivet A, vilket anger Gustav IV Adolf, som blev kung 1792. Den andra runstenen uppgavs 1691 ligga på kyrkogårdsmuren. Inskriften på den berättade att Åbjörn lät resa stenen efter Toke den frikostige.

Inskriften i denna sten är idag delvis mycket svårläst. Tack vare en avritning av stenen från slutet av 1600-talet vet vi att sonen hette Vignjut och fadern Romund. Båda namnen är sällsynta i runinskrifterna. Vignjut är bara känt från ytterligare en inskrift. Båda namnen är sammansatta och till sin karaktär typiska för vikingatiden. Vignjut är sammansatt av ordet vig, ”kamp, strid”, och ett ord niutr med betydelsen ”den som nyttjar”. Namnet Romund innehåller ordet hrod, ”beröm” och mundr, ”beskyddare”.

Aringsås-stenen är den enda runstenen i Värend och Sunnerbo där runristaren uppger sitt namn. När Åsgöt säger att han högg åt värendsbonden Vignjut kan det bero på att han själv inte var från Värend, utan kanske från det närliggande Finnveden.

 

Texten är tagen från Riksantikvarieämbetets skylt vid stenen.

Runskrift:

[uih]i[k]utr : resti : sten (:) ef(t)r : ru[mu]nt : faw[ur : sin] : (k)uw : hialbi : selu : bunta : uirskum : hiuk : askutr : [wuni]

Translitterering:

[uih]i[k]utr : resti : sten (:) ef(t)r : ru[mu]nt : faþ[ur : sin] : (k)uþ : hialbi : selu : bunta : uirskum : hiuk : askutr : [þuni]

Normalisering:

Vigniutr(?) ræisti stæin æftiʀ Hromund(?), faður sinn. Guð hialpi salu! Bonda virðskum hiogg Asgautr runaʀ/Þunni(?).

Svensk översättning:

Vignjut (?) reste stenen efter Råmund (?), sin far. Gud hjälpe (hans) själ. Åsgöt högg runorna / Åsgöt Þunni (?) högg åt bonden från Virðskr.