Övrig information:

Eftersom m-runan har formen av två slutna halvcirklar, vilket är den äldre varianten, och endast en stungen runa (g i þign), finns det inget som utesluter att stenen är från kring år 1000.
Stenen står i parken vid Dagsnäs Herrgård. Hit kom den 1795 då Per Tham tog stenen från Norra Härene gamla kyrka vid Resville. Där satt den i kyrkomuren och hittades vid rivningen av kyrkan. I Västergötlands runinskrifter kan man läsa om hur Per Tham själv skildrar flytten:

»Det förnämsta Monument af alla i Götha Rike, den Runstenen som Verelius beskrifver i Noterna til Hervarar-Saga, men så olyckligt ofversatt, var jag nog lycklig, att genom tilhjelp af en god Granne, Bränvin och många Hästar, få transporterad om vintern 1795 til Dagsnäs. —Under det at Stenen passerade Skara och låg där öfver en dag, var den til åskådande för Herrar Lärde icke annorledes än som för Moses—fick aldrig se Ansigtet —-Stenen låg på Runorna, och man hade på denna tiden förlorat all kunskap och minne af detta ypperliga Ortens Sten-document.»

Inskriftens senare del är avfattad på fornyrdislag, germanernas rytmiska bokstavsrimmande versmått, som även användes för eddadikterna.

 

 

Runskrift:

Rifnikz : auk : kiali : auk : bRunulfz : auk : kifulfz : satu : stin : Wonsi : iftiz : fut : faWuR : sin : harWa : kuWon : WiGn : sua : hifiz : osa : as : ihi : 1un : su1 : kuin : ift : uiR : siWon : KauRua : hial1z : auK : hiali : hiaKu : Runaz

Translitterering:

rifnikR : auk : kiali : auk : brunulfR : auk : kifulfR : satu : stin : þãnsi : iftiR : fut : faþur : sin : harþa : kuþãn : þign : sua : hifiR : ãsa : as : igi : mun : sum : kuin : ift : uir : siþãn : kaurua :: hialmR : auk : hiali : hiaku : runaR

Normalisering:

[H]ræfningR ok Gialli ok BrunulfR ok GæfulfR sattu sten þannsi æftiR Fot, faður sinn, harða goðan þegn. Sva hæfiR Asa es æigi mun sum kvæn æft ver siðan gærva. HialmR ok Hialli hioggu runaR.

Svensk översättning:

"Rävning, Gälle, Brynjulv och Gävulv reste denna sten efter Fot, sin fader, en mycket god tägn. Åsa makens minne hedrat så som hustru hädanefter ej ska göra. Hjälm och Hjalle gjorde runor"