Övrig information:

Nedersta delen av stenens vänstra kant är avslagen och stenen är i övrigt starkt vittrad. Detta har gjort att såväl denna sten som Vg 56, har varit svåra att tyda. De många naturliga hålen och fördjupningarna kan ofta inte skiljas från de huggna. De första tydningarna har därför, med små variationer, gjort sig gällande intill sen tid. Det här är den näst högsta av alla kända stenar, dock är korset, tre meter högt, det det största kristna kors som hittats på en runsten.

Wideen skriver: "Av stilen att döma tillhör stenen också en tid då kyrkor funnos, och det är - mycket med tanke på närheten till Källby kyrka - ej troligt att den döde gravlagts på åsen. Stenen är utvald och uppställd i det tydliga syftet att först och främst vara ett monument, som redan på långt håll föll i ögonen och på ett storslaget vis hugfästa den dödes minne."

Källby hallar bestod enligt gamla källor, bland andra Olaus Magnus, av tre stenar. Alla tre skall ha varit av samma betydande storlek som den enda nu kvarvarande originalstenen. När Hadorph på hösten 1669 besökte platsen fann han dock att endast den södra stenen stod kvar. Men förr, säger han, en häll stått söder om vägen, en annan mitt emot norr om vägen och en tredje "ofvan på". Kvar av den norra stenen fanns endast rotpartiet, resten hade avbrutits och bortförts.
För att återskänka denna plats något av dess forna ståt lät Hadorph hämta en stor runsten från Skälvum (se Vg 56).

Stenen är av röd kalksten och mäter 440 cm på höjden och 127 cm på bredden.

Stenen hittar du om du kör väg 44 mellan Lidköping och Götene. Strax efter en Statoilmack skär vägen rakt igenom ett gravfält och på vänster sida ståtar detta mäktiga monument.

Runskrift:

ulfz : auk : Wiz : raknar : risWu : stin : Wansi : iftiz : fara : faWur : sin : ...ristin : man : saz : hafWi : kuWa : tru : til : kus

Translitterering:

ulfR : auk : þir : raknar : risþu : stin : þansi : iftiR : fara : faþur : sin : ...ristin : man : saR : hafþi : kuþa : tru : til : kus

Normalisering:

UlfR ok þer Ragnarr restu sten þannsi æftiR Fara, faður sinn ...[k]ristin man, saR hafði goða tro til Guðs.

Svensk översättning:

Ulv och Ragnar, de båda reste denna sten efter Fare, sin fader ... kristen man. Han hade god tro på Gud.