Årets sommarsolstånd firades av samtliga medlemmar i Tingalidet vid Vitlycke Muesum, Tanumshede (Ránaríki), där man anordnade ett midsommarfirande där gamla och nya traditioner fick mötas. Efter dans runt Maja med allt från Små grodorna och Mormors lilla kråka till annan livemusik framfört av folkbandet Tumult, sill och potäter, jordgubbar och nubbe, följde dagens höjdpunkt: ett fackeltåg upp till offermossen där arrangörerna berättade om riten, mossen, offer och traditioner. Vad man antar och vad man nästan säkert tror sig veta…otroligt vackert, om man frågar undertecknad! Kvällen stannade dock inte där. Kvar intill de gamla bronsåldershusen satt vi tills kvällen började nalkas, varpå en liten tur upp till vitlyckehällen följde. Midsommarmagi när den är som bäst!
Natten som sedan tog vid må ha varit iskall i de små stugor vi hade hyrt på den kanske inte helt lyxiga campingen intill museet, men dagen där på var magisk detta till trots! Vi passade då på att besöka flera av de bronsåldershällar som ligger i närheten där bl a ”majstången i Gerum” var ett av huvudmålen. Dessvärre var ristningarna på hällen mycket svåra att se, men en Vandring i Världsarv innebar ändå att vi fick se de vackra ristningarna vid Lövåsen vilket också var ett av målen!
Under denna tre dagars utflykt i Ránaríki besökte vi utöver Vitlyckehällen, Gerum och Lövåsen även spjutguden i Litsleby, Aspebergets vackra hällar, Greby Gravfält och hällristningarna vid Åbyfjorden. Hemresan innebar även stopp vid västgotiska runstenar och en sann fornminnesfärd lämnade sannerligen intryck och goda minnen i våra sinnen!
Som utlovat är numera våra färder redo att beskådas i sin första version. Under korta lediga stunder under ganska lång tid har denna sektion byggts fram och bollats med fram och tillbaka mellan oss i Tinget.
Den största vinsten för oss är att vi nu har större möjlighet att på var sitt håll kunna hålla Forna Färder uppdaterad och relevant.
Den största vinsten för er besökare är en helt ny upplevelse med:
Tydligare startsida
Fler typer av Forna färder
Integrerat Taggsystem med Runstenssidan
Vi hoppas att det vi hittills har lagt ut på sajten ger er lite försmak. För vi har en väldigt stor samlad bank av Forna färder, eller kanske namnet ”Historiska platser” skulle klingat mer visande för vad det är vi vill att denna sektion av sajten skall ses som.
Kan ju i samband med denna postning meddela oss att – ja, Runstenssidan har haft ett fungerande taggsystem igång under en längre tid. Ha i minnet att det är vi själva i Tinget som sköter taggningen, efter vårt tycke och smak, och att det kommer ta en hel del tid att få detta mer eller mindre komplett.
Som en liten uppladdning inför fredagens långfärd passade jag på att stanna till vid Godegården, strax söder om Fåglum, Essunga kommun. Precis intill vägen ligger en liten, oansenlig och nästan helt vanlig berghäll. Om det inte hade varit för att den är fullständigt täckt av fotspår och skålgropar. Lägger lite bilder och ser fram emot fredagens utflykt till hällens storasyskon i makalösa Vitlycke.
InfoskyltFotavtryck och skålgroparDansskola?Skålgrop mellan fotavtrycken
På väg hem från en utflykt till stan passade delar av tinget på att njuta av vårsolen tillsammans med en gammal bekant i Hol, Aslaks sten, Nor1997;27 Var egentligen på jakt efter Vg155 men tyvärr kom vi inte åt att fota den idag. Istället stannade vi ett par hundra meter upp på höjden. Här ligger … Fortsätt läsa ”Vårstopp hos en gammal vän”
På väg hem från en utflykt till stan passade delar av tinget på att njuta av vårsolen tillsammans med en gammal bekant i Hol, Aslaks sten, Nor1997;27
Var egentligen på jakt efter Vg155 men tyvärr kom vi inte åt att fota den idag. Istället stannade vi ett par hundra meter upp på höjden. Här ligger ett fint gravfält från järnåldern med Store hög som blickfång.
Utsikten från Store hög ut över gravfältet är fantastisk. Stora delar ligger tyvärr inne i skogen men en härlig promenad på vandringsleden gjorde kaffet extra gott när vi kom hem.
Vi kommer snart tillbaka, Vg155 i vapenhuset, ska fotas och läggas upp i runstensavdelningen på denna sajt.
I helgen har delar av oss i Tingalidet ägnat sig åt en lite annorlunda typ av hantverk. Med bläck och nål och med forntida teknik fick undertecknad äran att färdigställa den hjort inspirerad av en av hjortarna i Lascauxgrottan i Frankrike, jag tidigare påbörjat på min vän Leas rygg. Grottmålningarna i Lascaux målades 17 000-12 … Fortsätt läsa ”Bläck”
Arbete pågår
I helgen har delar av oss i Tingalidet ägnat sig åt en lite annorlunda typ av hantverk. Med bläck och nål och med forntida teknik fick undertecknad äran att färdigställa den hjort inspirerad av en av hjortarna i Lascauxgrottan i Frankrike, jag tidigare påbörjat på min vän Leas rygg. Grottmålningarna i Lascaux målades 17 000-12 000 år före vår tideräkning av människor i den så kallade Magdalénienkulturen. Vid nästa tillfälle ska vi arbeta vidare i samma tema med ett annat djurmotiv från samma grotta.
Hjort från Lascaux
Vi hann även med att göra ett träd baserat på hällristningar från Koppartorp i Södermanland på Simons bronsåldersarm samt en samstavsruna var till Simon och Lea.
Hällristning från Koppartorp.
.: Sunna och Lagu :.
Framöver kommer jag troligen dela med mig av både äldre motiv jag gjort liksom nyare.
Kanske bör det påpekas att jag inte är en etablerad tatuerare och att de motiv jag gjort och ämnar att göra framförallt har en historisk anknytning på något vis.
Allt gott!
/Dísa
Arbete pågår med Simons samstavsruna. Bandet runt handleden baseras på ett mönster från en bronsåldersyxa och är handknackat av Dennis Skoglund.
Ja, vad? Jo, näst på tur att få en välbehövlig ansiktslyftning efter det att vi gjorde om Runstenssektionen förra året, och det verkar som den snurrar på fint. Vi är som alltid öppna för förslag om ni tycker det hade behövts ytterligare funktioner eller ett annat sätt att klicka runt bland de stenar som vi … Fortsätt läsa ”Sektionen Färder – näst på tur”
Ja, vad? Jo, näst på tur att få en välbehövlig ansiktslyftning efter det att vi gjorde om Runstenssektionen förra året, och det verkar som den snurrar på fint. Vi är som alltid öppna för förslag om ni tycker det hade behövts ytterligare funktioner eller ett annat sätt att klicka runt bland de stenar som vi i Tingalidet har besökt och dokumenterat.
Vi vet att det är en lite dum nyhet att skriva om saker som komma skall – men mot slutet av nästa månad, dvs mars, så skall vi presentera vad vi jobbat med. Och då kommer det finnas bra mycket mer besökta platser, än vad som finns nu, som kommer innefatta allt annat förutom runstenar som vi besöker under våra färder ihop, och ibland ensamma.
Så återigen, ursäkta för en ”antinyhet”, men vi hoppas väntan kommer bli värt detta.
Pepparkakstältets tid är så förbi, granen har fått åka ut och ett nytt år har börjat ta form. Vi skålade in detta år tillsammans och passade då även på att sätta upp lite nya mål för oss i Tingalidet. Vilka dessa är återkommer vi med i ett separat inlägg inom kort! Det dröjde dock inte … Fortsätt läsa ”Från väst till öst och tillbaka igen”
Pepparkakstältets tid är så förbi, granen har fått åka ut och ett nytt år har börjat ta form. Vi skålade in detta år tillsammans och passade då även på att sätta upp lite nya mål för oss i Tingalidet. Vilka dessa är återkommer vi med i ett separat inlägg inom kort!
Det dröjde dock inte länge innan årets första lite längre fornminnesfärd tog form. I samband med undertecknads avläggande av examen uppe i Linköping passade delar av oss på att kombinera nytta med nöje när vi ändå skulle resa in i Östergötland. Resan resulterade därmed – förutom ett examensbevis i handen – i sammanlagt 17 (för oss medverkande) nya runstenar att lägga till här på sidan liksom besök vid Östergötlands största gravhög Ledbergs kulle och beskådande av runstavar i Kuriosakabinettet under Linköpings Bibliotek!
Vår plan var att inleda fornminnesfärden vid hällristningarna i Hästholmen, men vi fick tänka om pga det vita snötäcke som brett ut sig under natten och insåg ganska snabbt att fokus under denna resa får vara just resta monument och inte hällristningar.
Rökstenen
Vi inledde därför resan vid Rökstenen (Ög 136) istället. Här har delar av tinget redan varit tidigare, men ingen av oss som nu var med hade tagit oss hit förrän nu! Onekligen mäktig plats och sten, vars storhet knappast behöver diskuteras! Målet därefter var en sten i Väderstad (Ög 92) som vi dock inte kunde finna, trots en bra stunds letande. Istället ”fick” vi däremot en sten av en ren slump på väg mot Bjälbo, när vi körde förbi den rödfärgade granitrunstenen utanför Appunna Kyrka (Ög Fv1983;240).
I Bjälbo reste sig de två vackra Bjälbostenarna (Ög 64 och Ög 66) ståtligt upp i skyn. Inskriften längst ner, i den slingrande ormen på Ög 66 (: in ik : anti : ) kittlade onekligen sinnet (spännande läsning om detta finner ni här).
Efter Bjälbo tog vi oss till Högbystenen (Ög 81), även den en otvivelaktigt vacker och intressant sten. Men det som kanske trots allt blev mest spännande med detta stopp var de tre, knappt utmärkta och svårupptäckta, stenarna i en skogsdunge några 100 meter bort från själva Högbystenen. Hade det varit sommar och lövverken prunkande, hade vi troligen missat dessa tre! Stenarna jag skriver om är Ög 82 och Ög83 och Ög 87. Den sistnämnda, en rent ornamental sten utan runor (dock knappt ifylld), låg under ett nedfallet träd. Framför stenarna fanns en liten träbänk och på Ög 83 låg dessutom små stenar med målade namn på, vilket på något vis ändå tyder på att någon form av aktivitet alltjämt pågår vid stenarna! Kul!
Härefter föll dock mörkret snabbt, och vi fick ge upp för dagen och sikta in oss på boendet inne i Linköping istället!
Kagahällen
Dagen som följde innebar lite sightseeing i Gamla Linköping (där vi också bodde) samt i de historiska markerna i Valla för de i gruppen som inte tillbringade dagen med redovisningar av examensarbeten mm. Själv stannade jag dock till en sista gång vid St Larsstenen (Ög 128) på väg till skolan på morgonen.
Innan solen försvann helt hann vi alla med runstenen utanför Länsmuseet (Ög Fv 1950;341) samt den vackra Kagahällen (Ög 102) i Kuriosakabinettet under Östergötlands länsbibliotek i Linköping.
När det sedan var dags att åka hem passade vi på att stanna till vid Kärna Kyrkogård där Ög 105 går att beskåda, liksom de mycket skadade stenarna Ög 106-108 innan vi lämnade Linköping. Kosan styrde därefter mot Kaga Kyrka där den fina Ög 103 som Tove reste till sin far Lid-Bove, vars namn anses tyda på att Bove var en del av Tingalidet.
Min personliga favorit denna resa avslutade även den samme: Ledbergstenen (Ög 181). Otroligt vacker och väl omhändertagen och onekligen unik på mer än ett vis.
Ledberg
Tistel:mistel:kistel
Hade inte dagen varit så kort och tiden så knapp, hade vi definitivt kunnat fylla denna resa med än fler stenar! Östergötland levererade onekligen och vi fick sålla en hel del bland de stopp vi hade tänkt göra. Det kommer definitivt bli en ny resa framöver och då kanske med än mer noggrann planering innan vi åker.
Vi kommer att fylla upp med alla dessa nyheter på runstenssidan efter hand!
Självfallet fick det bli en liten replika av ett vikingatida skeppstält i pepparkaksdeg i år! När vi bygger ett i skala 1:1 får väl framtiden utvisa…men ett är säkert, och det är att det i pepparkaksdeg troligen både är mycket enklare och betydligt godare……
Självfallet fick det bli en liten replika av ett vikingatida skeppstält i pepparkaksdeg i år! När vi bygger ett i skala 1:1 får väl framtiden utvisa…men ett är säkert, och det är att det i pepparkaksdeg troligen både är mycket enklare och betydligt godare……
